Ja dagen blev inte riktigt som planerad igår...

Skulle ju ha åkt på tävling till Hallsberg vid 1 så jag var uppe hos moster vid 8 på morgonen och gjorde mina naglarna fina till tävlingen, kom sedan hem och skulle börja göra mig iordning. Så skulle jag böja mig ner och tvätta ansiktet i handfatet, och vad händer? Jo det bara smäller till i ryggen och jag kan inte resa mig upp. Men när jag till slut lyckas med det så kan jag inte böja mig ner! Jag skriker av smärta och kan inte röra mig.

Till slut på något jäkla vänster så kommer jag ner i pappas säng i alla fall, så mamma ger mig smärtstillande och ringer till min moster som är sjuksköterska och till sjukvårdsupplysningen.

Jag bara gråter och gråter och har nog aldrig haft så ont i hela mitt liv! så sjukvårdsupplysningen säger åt mamma att ringa en ambulans, vilket hon gör. De säger också att i bästa fall så är det ett ryggskott eller falsk ischias och i värsta fall diskbrock. Så ambulansen kommer och skjutsar upp mig och mamma till sjukhuset, i ambulansen får jag också smärtstillande och morfin vilket gör att smärtan släpper delvis, och att jag blir lite lullig och väldigt pratglad haha. På sjukhuset fick vi sedan träffa en jätte duktig läkare som undersökte mig och jag fick även ännu mer smärtstillande men också medicin för mitt illamående som började redan när jag var tvungen att ställa mig upp ur sängen när sjukvårdspersonalen kom.

Jag kommer inte ihåg så mycket av tiden på sjukhuset eller av vad läkaren sa.

Hon var i alla fall inte helt säker på att det inte var ett diskbrock men hon trodde att det var ett ryggskott eller falsk ischias. Så jag fick komma hem efter ett par timmar och hon skrev ut tre olika sorters mediciner jag ska äta i 10 dagar, bland annat morfin. Så vi får nu hur det blir att gå i skolan nu med alla dessa mediciner,haha men det ska nog gå bra!

Det värsta är också att illamåendet inte försvinner, eftersom smärtan är så hög så är det klart kroppen reagerar på det, och då genom illamåendet.

Ja så kan det gå! nu får ni hålla tummarna för mig att smärtan försvinner så snart som möjligt och att jag fixar att gå till skolan trots detta.

Nu ska jag snart ta en liten promenad upp till moster, läkaren rekommendera att jag skulle försöka gå en bit varje dag. Hörs imorgon elller ikväll, puss!